Nej, jag måste fortsätta blogga!
Jag kan inte slita mig härifrån, jag måste fortsätta med mitt bloggande, om inte annat för att komma ihåg hur det var i mitt liv under den här tiden!
Jag har tänkt mycket, både högt och lågt under de här veckorna som gått sedan vi gjorde slut.. kommit på både bra grejer och dåliga grejer jag ska göra (eller som jag först tänkte att jag skulle göra). Först kom jag in i en frossarfas när det gäller maten, donkanmat i massor, glass, godis och snacks..så jag har gått upp flera kilon. Försökte samtidigt pigga upp mig med duschgeléer från Lush och kroppsmör från Body Shop.
Jag registrerade mig fort som singel på Facebook - inte för att jag skulle vilja träffa någon, utan mer för att visa mig själv att det faktiskt är så det är (och samtidigt visa till alla andra, så det inte blir något som bara ryktas). De på Facebook verkar förresten tro att så fort man är singel så vill man flörta, dejta och bli kär på nytt. Nu kan jag tycka att det gick väldigt fort att göra det "statementet" - nog för att det är det jag är, men jag kanske själv skulle behövt landa i tanken ordentligt först?
Sedan försökte jag skärpa till mig - GI-mat, sena promenader, ny svindyr stegräknare, sneglande på olika gym- och träningserbjudanden. Mitt i det där insåg jag att jag inte kan fortsätta med det där hysteriska kroppsfixerandet..vägning varje morgon och superdepp om jag gått upp i vikt eller vågen står still..
Nu är jag hemma i Parakka, hela familjen har åkt hit upp tillsammans, på en sedan länge planerad semester. Här har jag verkligen försökt koppla bort all hysteri. Jag orkar inte tänka mat och vikt nu, men har på mig stegräknaren för att se om jag gått fler steg idag än dagen innan. Jag äter, andas och försöker leva. Jag försöker sakta ner på det där "live fast" som varit och oftast är min parroll. Jag tänker på vad jag gillade att göra förr - för att på något sätt hitta tillbaka till den gamla Johanna. Mina gamla intressen har ju bytts ut mot nya, men det kanske är kul att återvända till något gammalt och bekant i sådana här lägen? Jag ska försöka pyssla om mig extra mycket den här hösten, jag har redan en föreläsning jag vill gå på, en liten resa kommer kanske att bli gjord och jag ska ge mig själv tid till att tänka och andas.
Det är underbart att vara här uppe i Norrland just nu; isande klar luft och vackra höstfärger börjar synas, tystnad, överlyckliga barn, avslappnat..
Tack för era kommentarer, tankar och ompysslande handlingar. Jag är så glad över att ni bryr er, fast jag inte ens känner alla!
KRAM!
Jag har tänkt mycket, både högt och lågt under de här veckorna som gått sedan vi gjorde slut.. kommit på både bra grejer och dåliga grejer jag ska göra (eller som jag först tänkte att jag skulle göra). Först kom jag in i en frossarfas när det gäller maten, donkanmat i massor, glass, godis och snacks..så jag har gått upp flera kilon. Försökte samtidigt pigga upp mig med duschgeléer från Lush och kroppsmör från Body Shop.
Jag registrerade mig fort som singel på Facebook - inte för att jag skulle vilja träffa någon, utan mer för att visa mig själv att det faktiskt är så det är (och samtidigt visa till alla andra, så det inte blir något som bara ryktas). De på Facebook verkar förresten tro att så fort man är singel så vill man flörta, dejta och bli kär på nytt. Nu kan jag tycka att det gick väldigt fort att göra det "statementet" - nog för att det är det jag är, men jag kanske själv skulle behövt landa i tanken ordentligt först?
Sedan försökte jag skärpa till mig - GI-mat, sena promenader, ny svindyr stegräknare, sneglande på olika gym- och träningserbjudanden. Mitt i det där insåg jag att jag inte kan fortsätta med det där hysteriska kroppsfixerandet..vägning varje morgon och superdepp om jag gått upp i vikt eller vågen står still..
Nu är jag hemma i Parakka, hela familjen har åkt hit upp tillsammans, på en sedan länge planerad semester. Här har jag verkligen försökt koppla bort all hysteri. Jag orkar inte tänka mat och vikt nu, men har på mig stegräknaren för att se om jag gått fler steg idag än dagen innan. Jag äter, andas och försöker leva. Jag försöker sakta ner på det där "live fast" som varit och oftast är min parroll. Jag tänker på vad jag gillade att göra förr - för att på något sätt hitta tillbaka till den gamla Johanna. Mina gamla intressen har ju bytts ut mot nya, men det kanske är kul att återvända till något gammalt och bekant i sådana här lägen? Jag ska försöka pyssla om mig extra mycket den här hösten, jag har redan en föreläsning jag vill gå på, en liten resa kommer kanske att bli gjord och jag ska ge mig själv tid till att tänka och andas.
Det är underbart att vara här uppe i Norrland just nu; isande klar luft och vackra höstfärger börjar synas, tystnad, överlyckliga barn, avslappnat..
Tack för era kommentarer, tankar och ompysslande handlingar. Jag är så glad över att ni bryr er, fast jag inte ens känner alla!
KRAM!
Kommentarer
Trackback
