Tänk, alltså, när vi väl ska gå ut som vi har planerat så länge, ja, då slår febern till! Nä, nu ska jag försöka pigga upp mig! Imorgon kväll är det fest som gäller! Till Mig, Jenni och ni andra som vill jobba på att få feststämning:


 

Rensningen fortsätter och nu lägger jag ut mina Martha Stewart Living magazine - en hel hög!, som har kommit per post från USA för någon månad sedan. Klicka på länken nedan för att komma till auktionerna!

Hej hopp!

Nu har jag börjat riva i mitt pysselförråd.. jag gillar ju grejerna, men tiden till att hålla på med dem finns helt enkelt inte, så nu ska här säljas! Lite andra grejer har jag också lyckats lägga ut.

Grejerna ligger uppe på Tradera och för dig som läser min blogg så får du en extra liten "treat"; jag bjuder på halva frakten! :O)
Här är länken: Apollonia80 och här nedan kan du se lite exempel på vad jag säljer:

 
Vilken mysig idyllisk bild va? En härligt, gó gris som bara är. Men skenet kan bedra.. idag var Barnen, Malin och jag på 4H-gård (ja, vi tog en helt ledig dag mitt i veckan, såå skönt!). Det var verkligen en mysig utflykt, barnen stortrivdes och vi också för den delen! Men, efter att ha tittat på fåren ute i hagen gick vi in i stallet och kollade på kaniner. Plötsligt hör vi lite grymtande, nöffande, buffande och tuggande.. Malin och jag förstår ju att det är en gris och säger till barnen: "Nejmen, lyssna, vad är det?" kanske för att höja spänningen lite.. men sedan kommer det, ett högt "KA-DONK" och där står den bauta-stora grisen, hängandes över boxväggen. Det ser ut som om den ska komma ut..men självklart gör den ju inte det.. Jag kan säga, att den där spänningen i luften gick över till panik, då Noah gråter och nästan skriker fram att han vill hem. Lillebror hänger efter. Malin och jag känner nog oss förskräckta, men behåller det pedagogiska vuxen-lugnet.. hehe..Malin tar ut barnen och jag stannar och fotar grisen..med zoom. Noah är rädd för att gå in i ladugården igen..men efter att jag lyft upp honom i famnen går han med på att gå in i ett annat rum.. han berättar viskande till mig att han är rädd för att grisen ska komma lös och ta sönder våran bil. Visst ser den kapabel ut till det?



 Resten av gårdsbesöket var mysigt, men grisen har hängt med i tankarna!

Ikväll var jag på arbetsplatsträff och Janne var här med barnen under tiden. Jag känner mig inte helt 100, då jag har ont i både huvudet och halsen.. jaja, men han åkte och jag satt här och slösurfade innan jag kom på att jag ska fixa en kopp te. Så jag plockar ut vattenkokaren ur skåpet och öppnar den med van hand för att fylla på kasta ifrån mig den ner i diskhon. Fy fan, i vattenkokaren låg det en bauta-stor spindel, nej fel, den stod där! Och du undrar kanske om den var bauta-stor som grisen? Nej, grisen är större..men med spindelproportioner mätt var den stor! Vad gör då jag, fröken Johanna som lekt "stolt singelmamma kirrar allt" hela veckan. Jo, jag ringer till Janne och tvingar honom att sitta där i andra änden och lyssna på mig, som håller på att spy och är kallsvettig som få, medan jag tvekar och samtidigt försöker prata förnuft med mig själv. Tillslut lyckas jag spola ur vattenkokaren och spindeln åker ner i diskhon och vidare ut i avloppet (jo, men när en spindel är blöt så krullar ju den i hop sig, så den fick plats..)

Hej på er! Kul att jag får fler och fler läsare! Jag har varit i Göteborg i två dagar och examinationen vi hade i onsdags gick bra, så nu är jag klar med en tredjedel av utbildningen, det går framåt ;O). Läget annars är bättre, det känns som om det är bara uppåt som gäller nu..jag tror och hoppas på att den långvariga svackan är över nu. Jag är så glad över er alla som stöttat mig längs den här vägen, tack! Nu blir det några nätter i lägenheten innan jag kommer till huset igen. Känns ok. Puss!

Det är förändringar på gång nu. På jobbet har vi fått en ny chef, så där kommer det att förändras, en hel del tror jag. Det kommer att bli spännande att se var vi hamnat när terminen går mot sitt slut. Nu är det heller inte länge kvar tills Janne och jag börjar med varannan-vecka - boendet. Det känns verkligen blandat. Jag kommer att fortsätta köra med höstens taktik, att ta dagarna som de kommer. På utbildningen avslutar vi en kurs på onsdag och börjar med en ny på torsdag. Jag ser fram emot att hitta rutiner och ha en bättre koll över min nya vardag. Hoppas ni har det bra! Idag går mina tankar upp till Hammerfest.

Det förra var inte alls sorgligt med tanke på att mina föräldrar och jag har en bra kontakt och vi hörs ofta av..

Det som däremot är sorgligt är att min gamla kurskompis är död. Siv Hilde hann precis fylla 32 år innan cancern tog hennes liv. Även fast det är några år sedan jag träffade henne, så känns det inte alls länge sedan. Hon var en otroligt livfull tjej, full med humor och skratt. Hon hade verkligen glimten i ögat. Mina tankar går till hennes familj.